Nyårsafton var det dags att pröva julklappen - ett par långfärdsskridskor. Sambon har fortfarande inte gett upp hoppet om att jag ska bli nån slags vintersportprinsessa. Fantastiskt väder gjorde ju att upplevelsen lockade trots viss nervositet. Jag var inte så oäven på skridskor i yngre dar, men det var c:a 15 år och ungefär lika många kilon sen. Det märktes. Första gången sen jag stapplade runt på tåspetsarna i Stora Teaterna balettskola som jag insåg att man har (eller borde ha) muskler i fötterna. Efter ungefär en kvart (som kändes som en timme) tog jag mitt förnuft tillfånga och klev av isen med förhoppningen om att trots allt kunna inleda 2010 med en smula rörlighet.
Löftet om att inte avge några löften blev till en insikt om att man borde ha några muskler nedanför lårbenet. Så nu blir det dags för ytterligare en pass på isen. Denna gång dock med lite grillkorv i packningen så att man kan gå av isen och åtminstone inbilla sig att man gör det för att grilla korv. Inte bara för att både ben och fötter skriker av träningsvärk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar