Men gladast är nog mördarsnigeln . . .

Det regn som inte fallit på den här sidan nyår faller nu i strid ström från morgon till kväll. Vattentunnor fylls och svämmar över, sommarblommorna är sönderslagna och geggiga på det där sättet som bara de kan bli och mellan vattenpussarna ålar sig stora och små, tjocka och smala sniglar. Man lyfter på blad (finns inget som blir så blött som regnvåt växtlighet i juli) och under var och varannan planta sitter det en spanjor och njuter av naturens tapas. Sekatören jobbar på övertid och efter en runda i trädgården är det dags för ännu en för då har en ny spansk snigelarmada angjort rabatten. Så nöjd man ändå blev när forskarna meddelar att en mördarsnigel gör ingen som helst nytta. Med gott (nåja) samvete kan man därför ge sig ut på ännu en runda. Klipp, klipp.

Megatråkig shopping

Idag har vi varit och kollat bil. Jo det kan väl vara kul men inte när man måste för den man har just dragit sin sista, eller möjligen näst sista, suck. Bilen som man köpte för 3,5 år sen med intentionen att den skulle rulla åtminstone hela kredittiden ut. Och helst ett par år efter det. Men så blev det inte. Och inte verkar den vara värd nåt heller. Faaaan!

Fastfrusen så in i norden

I år igen! Dörrarna till växthuset har frusit fast. Förra året tog det till slutet av april innan jag kunde komma in på andra sidan glasrutan. Stod där utanför och blickade trånande som en unge utanför godisbutiken. 
- "Det är så härligt med ett växthus för du kan sitta där tidigt på våren med din kaffekopp" läser man i de där trädgårdstidningarna som man misstänksamt undrar om de nånsin varit utanför redaktionen . . . 
Jo tack, mitt kaffe hade allt varit bra kallt innan jag fick chans att sitta i solen i växthuset. Och nu är det samma visa igen. Hur gör man? På allvar. 

Kan Frankrike vara Europas svar på Nordkorea?

Efter två veckor med franska nyhetssändningar på tv:n så är frågan befogad. Det är inte så att jag är förvånad för det är inte första gången jag är hänvisad till franska nyhetssändningar, men ändå . . . . Två saker slog mig denna gång; den utrikespolitiska rapporteringen är nästan obefintlig - om det inte råkar ha hänt en fransman nåt i utlandet eller om le Chef d`Etat (alltså presidenten) har varit nånstans. Sarkoszy for förvisso runt som ett skottspole så då fick man åtminstone se nåt om vad som hände utanför landets gränser, men Hollande verkar vara en huskatt så där föll den möjligheten.

Den andra saken som slog mig är att det knappt finns nån politisk analys i franska nyhetsprogram. Nu råkade det vara Nyårsafton en av mina tv-tittardagar och då håller presidenten sitt årliga tal. Efter det kom en kortfattad analys i studion, men fick vi några kommentarer från nåt politiskt motståndarläger? Inte då. Nästan så att man saknade en liten munhuggning mellan terriern Björklund och den sävliga bulldoggen Lövén . . . .

Gränsen kändes ändå nådd (och överskriden) när rapporten om en ytterligare terroristattack i Tjetjenien kom som tredje inslag - långt efter ytterligare en lägesrapport kring Michael Schumacher som skadats i skidolycka i Frankrike (såklart). Men varför blir jag förvånad? Sommaren när Michael Jackson dog kom jag tillbaka efter 5 veckor i Frankrike med en omvärldskännedom som en nyfödd, men jag hade kunnat skriva en avhandling om Michael Jackson.

Fördelen med att vara ett litet land i Europas utkant är kanske att vi är mer villiga att se vad som händer runt omkring oss. Älskade "Rapport" - vad jag har saknat dig!

Hej lilla jul- var är du?

Just nu består livet mest av planering, packning och avslut. Projekt som legat och skvalpat de senaste veckorna ska i sjön, listor med saker att göra skrivs, stryks och uppdateras (mest uppdateras känns det som). Väskor packas och jag längtar mest efter att allt ska vara som vanligt igen. Julresan till Frankrike närmar sig. Och som vanligt tror vi att vi ska hinna med såååå mycket på de två veckorna vi är där. Eller sambon tror. Nu har lagt börjat lära mig så jag nickar mest instämmande och gör en mental notering om detta är ännu ett av de projekt som inte kommer att vara struket på nån lista i början av januari.

Nu njuter jag mer av tankarna på sol, ljus, annan mat, kortare julfirande och ett besök på Eataly i Turin - världens underbaraste matmarknad på andra sidan bergen. Snö tror jag inte att det blir så mycket - lider inte nämnvärt, det är solen och ljuset som är min energikälla - men att kunna vara ute och inte känna att det är läggdags redan vid femsnåret är en skön julklapp. Och när jag kommer hem har det vänt. Då väntar frökatalogen :)

God Jul och Gott Nytt År 

Dis och dimma . . . . 

Idag tränger sig vädret långt in i själen. Tungt huvud och trötta ögon. Ner i kudden, under täcket och en bra film är vad jag känner för nu. Over and out. 

Nya vänner är ingen dum julklapp

I helgen var det Adventskalas. Vi var bjudna till det fantastiska Kinnekulle på en fantastisk middag med fantastiskt god mat och fantastiskt trevliga människor och djur. Det var helt enkelt - fantastiskt!

Att träffa människor som helt naturligt och varmt välkomnar en in i gemenskapen är väl i sanning den allra bästa julklappen. Tack kära Hannu med vänner och naturligtvis den goa Aile - Elsa tackar alldeles särskilt ;)

Mat högt och lågt . . . . 

Vi hoppas att få komma åter - eller se detta härliga gäng i vår trädgård till våren. Har alldeles bestämt för mig att vi beslutade om en roséfest . . . .  Ser fram emot det.