Inte så bra på det här . . .

"Det viktigaste när du bloggar är att du är aktiv."

Aj, aj, aj - jag har definitivt gått bet på den mest skinande av alla gyllene regler inom bloggvärlden. Snurrar då inte min hjärna kring nåt som kan vara av intresse att förmedla till omvärlden? Jo, det kan man ju hoppas.

Idag är det t ex en pampig dag på jobbet då Högskolan i Borås installerar 13(!) nya professorer. Sånt ska man vara stolt över. Dessutom täcker de in riktigt intressanta ämnen; t ex hur man ska kunna ge bra guidelines till de som i framtiden ska designa alla olika lösningar för e-tjänster (tack, professor Stefan Cronholm); eller vad vi menar när vi pratar om etik i vården - är det samma upplevelse för den som vårdar och den som vårdas? Professor Lars Sandman vet mer om detta.

När man tröttnar på den tröghet som finns inom akademin är det ändå såna här saker som man får lägga i den positiva vågskålen. Det är ju inte alla som har möjlighet att kunna få gå i skolan på arbetstid. Och om du tror att professorer är gamla torrisar så bör du spana in några av de nya i Borås . . .

Härliga höst!

Ja, så kom den då äntligen - den höst vi i år får kalla sommar. I två hela dagar har man kunnat vara ute, klippa gräset, kratta löv och ta en tur i svampskogen. Synd bara att energin för att göra saker inomhus, typ städa badrummet, alltid infaller när det är fint väder ute.

Folk pratar om att det är mycket löv kvar på träden ännu. Men visst, det är ju bara mitten på september. Ändå lyckades jag transportera iväg 6 skottkärror med nedfallna björklöv. Och just när man ställt undan krattan för att köra och tömma så singlar det ner ett nytt gäng löv. Nästan så att man undrar om det sitter nån liten jävel där uppe och kastar ner i samma takt som jag krattar bort. Och idag blåser det igen . . .

Om man ändå vore en snigel

Att kolla hus och bli registrerad på mäklarens kontaktlista är helt motsatsen till att gå in i stans klädshoppar. Där kan man strosa runt ända till stängningsdags, prova, förkasta och prova nytt med ett "tack, jag bara kollar lite" på läpparna. Den uppmärksamhet man ibland skulle vilja ha (typ för att slippa dra på sig alla kläderna igen och gå ut och hämta en annan storlek) den kan man ge sig f_n på att man får från mäklarskrået så fort man bara har tittat in på en husvisning.

Kanppt har man hunnit smälta de första intrycken förrän man har nån i andra ändan av luren som genast vill veta "hur det känns". Förvirrat. Det är så det känns. Skor, jeans och allehanda triviala ting kan man få prova, prova om, tom ta med hem på öppet köp. Men ett hus, det ska man kunna bilda sig en uppfattning om efter att ha tassat runt i nån annans hem i en halvtimme.

Om man ändå vore en snigel så att man kunde bära med sig sitt kanske kommande hem och prova det tillsammans med vännerna, på vintern, en solig sommardag eller helt enkelt bara kravlöst i myskläder en söndag.

Skeletten trängs i garderoben?

Frågan är om det är skelett eller bara ett uttryck för nätverk som håller på att snurra ihop sig värre än telefonsladden. Igår var jag på seminarium Göteborg med Disruptive media och MiG om sociala medier, eller social webb. Eller bara webb. En del av diskussionen handlade just om det - när kommer sociala medier att lämna "fenomen-stadiet" och bli "communication as usual".

Världen är liten och att Göteborg är ännu mindre. Vilken härmed bevisas. På seminariet flöt två f d chefer, en f d kollega samt en f d kund upp. Naturligtvis trevligt, men jag frågor mig hur mycket jag har lyckats utveckla mitt liv och vad alla jobbyten egentligen har medfört. Och vem kommer och trasslar ut ens nätverk åt en när man som mest behöver det?