Så måste det vara. Kanske inte rent fysiskt men som önskande och resonerande person tycks jag vara fullständigt osynlig i mitt eget hem. Hur då? Jo, i fyra dagar har jag frågat sambon om hjälp med att gräva en rabatt. Fint väder, tidigt på våren och lediga dagar - ganska schyssta omständigheter för trädgårdsprojekt. Har inte fått något nekande svar nån gång, men heller inget resultat. För just min rabatt, alltså. Däremot är det ganska många andra projekt som blivit genomförda - alla med det gemensamt att de har initierats av sambon.
Igår em kl 16:15 kom spaden i jorden. Bättre sent än aldrig även om jag inte var så sugen på att plantera om en hel rabatt efter jympan kl 19, men det var ju ändå bra att jobbet skulle bli av. Döm om min förvåning (nästan hysteriskt skratt) när jag kommer hem och jorden i alla fall inte är uppgrävd, medan ett antal plantor som sambon hade tänkt flytta nu utgjorde en liten fin rabatt vid entrén.
I em blir det därför jag själv som får sätta spaden i jorden för att göra i ordning rabatten. Ska vi slå vad om att resultatet kommer att vara osynligt för sambon?
