Ett kvalificerat kaos

Det var lite Karl-Oskar och Kristina över oss idag. Dock i en modern tappning där oxkärran bytts ut mot en Renault med släp, kossan mot hund och dessutom saknades hucklet. Men efter 6 timmars bärande, packande och uppackande infann sig "Jag tyar ente mer-känslan". Hemmet (det som det ska flyttas ut från) har nu nått den där härliga nivån där det ligger småprylar lite här och var som egentligen inte hör hemma nånstans. Hemvisten är antagligen i en kartong "far, far away". Precis som pajformen. Därför fick sambon knata över till grannen och låna till lökpajen. Så är det när man är kock och inte kan släppa den vällagade maten ens för flyttbestyren. Vi som strax ska äta pajen tackar särskilt för det.

Kan det vara så bra?

Ja, så har då nycklarna till det nya huset högtidligt överlämnats. Den mindre goda insikten om att ett lån på dryga 500.000 ska lösas i förtid med det straff i form av extra utgift som kommer som en paketlösning har någorlunda smälts.

Solen sken, en frostnupen trädgård och lugnet mötte oss. Nu vet vi dessutom att huset har ett namn - Sandlyckan. Friden varade i en knapp timme tills dess att sambon och låssmeden åstadkom en duett för kofot och borr. Låste in mig i skafferiet för att försöka få det intensivt jagade hyllpappret på plats. Insåg rätt snart att min nostalgitripp i form av hyllpapper faktsikt inte hade behövt inkludera häftstift i en era då det finns häftpistoler . . . Nåja, varken pappret eller hyllorna lär gå nånstans så det är bara att ta nya tag i morgon. Ikväll blir det till att packa lite till och titta på Arga Snickaren. Har jag tur så är det nån som ska isolera golv och då kan jag tom få gratis kunskap och slipper fara runt på google som en inoljad jultomte.