Nämen kolla!

Det här inte till vanligheterna att jag fördjupar mig i GPs kultursidor. Det är lika bra att erkänna det. Men igår fastnade blicken på en artikel om dikt till sommarens mest omtalade brudpar. Och vad ser jag då? Jo att min gamla kursare Mårten Castenfors från GU numer är chef för Liljevalchs konsthall. Jojo, somliga humanister gjorde karriär i alla fall.

Våra vägar möttes när vi läste idé- och lärdomshistoria. Har du inte läst det så skriv upp det på "to do-listan". Det enda ämnet under mina universitetsår som var både roligt, intressant och matnyttigt.

Nåväl, Mårten, jag och några andra (som jag nu inte minns namnet på) gjorde en heroisk insats för humaniorans bevarande genom att arrangera konserten "Rock mot döden" (alltså humanioras död) på kåren i Göteborg. Jag minns inte vilka som spelade, men jag minns att de som slöt upp för att rädda detta ämne i den gryende yuppie-eran på 80-talet var ganska få till antalet. Och jag minns som sagt Mårten Castenfors, en humanist-karriärist.

Nymålat hår

Har varit och färgat (slingat) håret i Sveriges mest frisörtäta stad, Borås. Bad att det skulle bli naturligt och det blev det nog för ingen har sett nån skillnad. Men själv känner jag mig lite mer glänsande i huvudet (på utsidan, alltså). Vad tycks?

Vi vann!

Jo, jag vill bara passa på att meddela att vi vann första pris för vår webbannons "En ny sida av Borås". Det reulterade i en del skojiga kommentarer av folk på jobbet. T ex: "Tyckte inte den var så bra, men nu känns den mycket bättre." Tja, det är väl därför man tävlar, för att få andras bekräftelse på att det man gjort är bra.

En vinnare?

Ikväll ska vi till Åhaga (Borås svar på Scandinavium?) och förhoppningsvis ta emot pris för en bra webbannons. Högskolan i Borås deltog i Borås Tidnings tävling "Din bästa sida" i höstas. Sen glömde vi bort det. Men igår ringde dom och meddelade att vi är en av 6 nominerade. Ser man på! Tyvärr vill inte bloggen ta emot mitt material så ni får tro mig när jag säger att vi borde kunna få vinna.

Nu har jag varken diamanter eller svandunsboa att fladdra med på röda mattan, men å andra sidan är en värmande dunjacka inte helt fel just nu. Jag lovar i alla fall att rapportera från kvällens galatillställning och redovisa juryns resultat.

Jag och kameran

Inte två helt kompatibla enheter - jag och kameran (eller kamerorna egentligen). Men idag ska jag ut i solen och snöglittret och fotografera lilla huset och stora trädgården. Om jag skriver det här så blir det liksom mer ett uppdrag och de har jag tydligen lättare att komma vidare med än bara mina egna tankar.

Gott nytt (l)år!

Nyårsafton var det dags att pröva julklappen - ett par långfärdsskridskor. Sambon har fortfarande inte gett upp hoppet om att jag ska bli nån slags vintersportprinsessa. Fantastiskt väder gjorde ju att upplevelsen lockade trots viss nervositet. Jag var inte så oäven på skridskor i yngre dar, men det var c:a 15 år och ungefär lika många kilon sen. Det märktes. Första gången sen jag stapplade runt på tåspetsarna i Stora Teaterna balettskola som jag insåg att man har (eller borde ha) muskler i fötterna. Efter ungefär en kvart (som kändes som en timme) tog jag mitt förnuft tillfånga och klev av isen med förhoppningen om att trots allt kunna inleda 2010 med en smula rörlighet.

Löftet om att inte avge några löften blev till en insikt om att man borde ha några muskler nedanför lårbenet. Så nu blir det dags för ytterligare en pass på isen. Denna gång dock med lite grillkorv i packningen så att man kan gå av isen och åtminstone inbilla sig att man gör det för att grilla korv. Inte bara för att både ben och fötter skriker av träningsvärk.