Den patetiska födelsedagen

OK, jag vet att det kanske inte passar sig vid min ålder att haka upp sig på sin födelsedag. Man förväntas säga saker som "det är väl inget att fira att man bli äldre" och "vid min ålder har man slutat att fylla år". Men jag bara vägrar att inrätta mig i detta falska (är jag övertygad om) beteende. Jag vill fylla år riktigt ordentligt! Presenterna behöver varken vara många eller dyra. Gåslever och champagne kan jag också klara mig utan. Men jag vill få vara lite speciell för en stund. Och jag vill ha TÅRTA!

I år har inget av detta uppfyllts. Och inte hjälper det med löften om firande till helgen. Det är inte till helgen jag fyller år, det är idag. Så nu sitter jag här i regnet, framför datorn och beklagar mig. Det lär inte förändra mycket. Men det blir heller inga konflikter med de som jag just nu surar över. Och man ska förresten inte förakta datorn. Denna födelsedag har det strömmat in gratulationer på facebook-sidan från mina vänner - nya, gamla, nära och kära. Jag får helt enkelt lära mig att fira födelsedag i webb 2.0-samhället. Och det är inte så illa heller. Fick faktiskt tom en digital födelsedagstårta i morse.

Vädret är maktfullkomligt

Antagligen är jag varken den första eller sista person som just nu (fredag kväll) kommenterar vädret över västsverige. Men jag kan inte låta bli.

Här sitter jag vid den tända brasan, nån häller ner regn över min trädgård samtidigt som de har satt på nån jäkla superfläkt à la filminspelning i Hollywood. Klarar sig dahliorna genom detta så betyder det att det nog finns nån slags rättvisa i alla fall.

Hur som helst, mitt i detta meteorologiska kaos beslutar sig Bonniers att det är dags att läska mig med höstens nummer av "Allt om trädgård". Ursäkta, men var fotograferas de reportagen? Slår dom läger i nåns trädgård och väntar envetet tills det känns som den sensommar vi drömmer om eller är allt bara fejk? Själv blickar jag ut över några trötta flox, tappert kämpande dahlior och en gräsklippare som strandat mitt på ängen.

Får jag lov?

I min kommun (Härryda) är man noggrann. Väldigt noggrann. I våras byggde min sambo ett, i vårt tycke, diskret vedskjul. Istället för att köpa en färdig bod (dyrt, tyckte vi) så skapade vi en liten diskret utbyggnad på gaveln. Dvs, vi tyckte att den var liten och diskret.

I samma veva slumpade det sig så att vi beslöt att det var dags att börja planera för ommålning av fasaden. Förändring av färgställning kräver bygglov, det hade jag lärt mig. Sagt och gjort, bygglovsansökan fylldes i efter alla konstens regler och skickades in.

Efter ett par dagar ringde enhetschefen för bygglovsenheten (eller vad den kan heta) upp mig. "Åh, vad snabbt", tänkte jag och såg genast hela huset i ny sommarskrud framför mig.
- Jo, det kan nog bli fräckt med den färgställningen (mörkt, mörkt, mörkt grafitgrått) så det är inga problem". Härligt!
- Men så såg jag det där andra som jag inte skulle sett. "Vadå?", undrade jag naivt och dumt
- Ja, er utbyggnad.
- Men hallå (så sa jag kanske inte riktigt), man får ju bygga 15 m2 friggebod numer utan bygglov?

Den pedagogiska och tålamodsrike enhetschefen förklarade då (och säkert inte för första gången) att mitt lilla vedskjul satt fast i väggen. Därmed har jag FASADÄNDRAT huset. Ajja bajja!

Så nu är vi i processen att a) hitta nån som kan göra ritningar för oss, b) få fram alla olika kartor, ritningar och bilder som behövs för detta och c) skicka in en korrekt ifylld blankett.

När detta är gjort kanske vi får ett bygglov. Vad vi garanterat får är en straffavgift för vårt svartbygge. Det hade nog blivit både billigare och enklare att köpa den färdiga byggsatsen. För att känna oss bättre till mods har vi nu i alla fall målat svartbygget vitt.

Att komma igång

Enligt boken "Alice i underlandet" borde det inte vara svårt. Man börjar från början och när man kommer till slutet så stannar man. Eller nåt åt det hållet. Kanske har de rätt, det är väl bara det att jag inte hittat början än. Men snart så! Ni får ha lite tålamod.