Hej lilla jul- var är du?

Just nu består livet mest av planering, packning och avslut. Projekt som legat och skvalpat de senaste veckorna ska i sjön, listor med saker att göra skrivs, stryks och uppdateras (mest uppdateras känns det som). Väskor packas och jag längtar mest efter att allt ska vara som vanligt igen. Julresan till Frankrike närmar sig. Och som vanligt tror vi att vi ska hinna med såååå mycket på de två veckorna vi är där. Eller sambon tror. Nu har lagt börjat lära mig så jag nickar mest instämmande och gör en mental notering om detta är ännu ett av de projekt som inte kommer att vara struket på nån lista i början av januari.

Nu njuter jag mer av tankarna på sol, ljus, annan mat, kortare julfirande och ett besök på Eataly i Turin - världens underbaraste matmarknad på andra sidan bergen. Snö tror jag inte att det blir så mycket - lider inte nämnvärt, det är solen och ljuset som är min energikälla - men att kunna vara ute och inte känna att det är läggdags redan vid femsnåret är en skön julklapp. Och när jag kommer hem har det vänt. Då väntar frökatalogen :)

God Jul och Gott Nytt År 

Dis och dimma . . . . 

Idag tränger sig vädret långt in i själen. Tungt huvud och trötta ögon. Ner i kudden, under täcket och en bra film är vad jag känner för nu. Over and out. 

Nya vänner är ingen dum julklapp

I helgen var det Adventskalas. Vi var bjudna till det fantastiska Kinnekulle på en fantastisk middag med fantastiskt god mat och fantastiskt trevliga människor och djur. Det var helt enkelt - fantastiskt!

Att träffa människor som helt naturligt och varmt välkomnar en in i gemenskapen är väl i sanning den allra bästa julklappen. Tack kära Hannu med vänner och naturligtvis den goa Aile - Elsa tackar alldeles särskilt ;)

Mat högt och lågt . . . . 

Vi hoppas att få komma åter - eller se detta härliga gäng i vår trädgård till våren. Har alldeles bestämt för mig att vi beslutade om en roséfest . . . .  Ser fram emot det. 

När tiden står stilla, men filmen rusar på

Torsdagmorgon i november. Trött som jag-vet-inte-vad när väckarklockan drar igång 05.00. En liiiten stund till bara . . . . ZZZzzzzzz . . . . Ur bingen 05:19 och sen rasslar det på. 4 plusgrader och väderleksrapporten pratar om sol.

In i bilen, som vanligt några minuter sen, och vi drar iväg. Immigt i bilen och sambon torkar rutan. "Stanna till" säger jag, "du vinglar på vägen". Han lägger av. Där, i kurvan in på bron över Viskan, händer det. Plötsligt släpper bilens grepp. På nåt vis tror jag att han fortfarande vinglar till pga vindrutetokningen. Inser att vi går mot brokanten men sambon lyckas räta upp bilen innan den tar i räcket. Rakt över på andra sidan och jag förstår att vi kommer att träffa precis där jag sitter. Ännu en gång får han rätsida på bilen innan vi glider över mittlinjen igen. Då har vi kommit över på andra sidan och däcken får grepp på asfalten igen.

De där sekunderna . . . Du vet hur det är, man hinner tänka så mycket, fantasin rusar på. Allt gick ju bra, vi båda oskadda, bilen oskadd, inget möte, inga barn på nån busshållplats. Men man blir rädd. Man blir tacksam. Och man blir klarvaken. Imorn bittida går jag ur sängen när klockan ger sig till känna. De där extra minuterna har jag större nytta av i bilen än i sängen.

Ingen bortblåst

Hej alla ni som gnäller över att det INTE blev nån storm - har ni det för bra, eller? Själv är jag tacksam över att växthusen står kvar oskadda, att våra vackra gamla ekar får fortsätta mot himlen och att ingen kom till skada. Ett tecken på att man håller på att bli gammal?

Och alla ni som klagar på SMHI, SJ m fl. Visst hade ni varit lika upprörda om inga åtgärder hade vidtagits och ni hade blivit sittandes på tåg utan värme, ventilation och fungerande toaletter? Det är dags för den moderna människan att inse att klimatet inte är en kontrollerbar maskin.

Trött på gnäll men tacksam för att ovädret tog en annan väg än genom min tillvaro.

Storm i ett vattenglas

Nä, sån tur har vi nog inte denna gång. Varningarna duggar lika tätt som regndropparna så det är väl bara att huka sig och hoppas att:

a) hundarna håller sig inomhus 
b) träden hemma klarar sig 
c) växthuset klarar sig med sina gjutna plintar 
d) inga grenar rasar ner på bilen 
e) huset står emot 
f) . . . . 
Ja, man kan nog hålla på ett tag. Ingen oxfilé och inga humrar i frysen i alla fall - mest hundmat. Och vovvarna kan nog offra sig och bara äta kycklingkorv några dagar i rad om det skulle behövas ;) 

Höstruggigt är det i alla fall - passande med en sv/v bild. 

Regnig utsikt från kontoret.

Ja just det!

Nu kom jag på det igen. Att jag har en blogg. Märkligt att jag läser så många av de andras men aldrig skriver nåt själv. Hur som helst, dags igen.

Ser mycket fram emot helgen efter en intensiv vecka. I morse var det stört omöjligt att komma ur sängen. Skönt att vi hade bestämt att ta varsin bil till jobbet så att jag kunde få såsa ytterligare en kvart. Hade ju hoppats på lite schysst höstväder och kunna jobba i trädgården och inte minst kratta löv, men det verkar inte vara så stor chans. Jag älskar min kastanj men löven den släpper är inte direkt av storleken att de hinner förmultna på en vinter. Hoppas att den nya "braiga" kompostboxen kommer snart. Den utlovar processen från kompost till jord på nån månad så även om det är en investering på 4000 pix så tror jag att den snabbt kommer att löna sig. Förhoppningsvis i form av härliga grönsaker också och inte bara som minskad kostnad för jordköp.

Igår blev det i alla fall en tur till handelsträdgården och inköp av en liten krona där murgrönan kan få slingra. Riktigt nöjd faktiskt. Har en bit kvar till Hannu på Kinnekull, men jag får kämpa på. 

Min enkla "Hannu-kopia".

När andan faller på

Ibland händer det. Jag bloggar. Inte är det ofta och inte är det konsekvent men ändå. Som idag. Grejen är att jag glömmer bort att jag har en blogg. Men så snubblar jag över nån annans. T ex http://lettersfromsiam.se  som min fd kollega Annika skriver. Eller http://komigenjohannes.com där en annan bekant skriver om sin träning, nya mat och vägen till ett "gottigare" liv.

Idag tänkte jag själv göra en nystart på mitt gottiga liv. Med lite hälsosmmare mat, lunchpromenad och utejympa. Två av tre kan jag pricka av men utejympan kanske får bli ett spinningpass istället. Att ligga i regnvått gräs känns inte så tilltalande. Men det kommer nya måndagar och nya utejympapass. Nu kör vi!

Idag är dagen D

Idag ska det springas "på rikitgt" för första gången på så länge så att det känns som om det aldrig har hänt. Hittills har det varit löpband men nu är det väl ändå dags för "the real thing". Om jag skriver det här och sprider det lite lätt bland folk så kan jag ju inte backa ur, eller hur? Kan bli bra det här.

När man vaknar försent . . .

I eftermiddag är det ny workshop i den varumärkesstudie för Högskolan i Borås som jag projektleder. Ett intressant arbete och sånt jag absolut gillar - så synd bara att det kom igång ungefär samtidigt som jag blev erbjuden och tacakde ja till nytt jobb på SP. I fem år har jag jobbat för ett proffsigare marknadsföringsarbete. Men så är det när man vaknar försent (inte jag, men högskolan). Lycka till säger jag, både till Högskolan i Borås och mig själv.