Då var det dags - varför skulle just jag sparas? Efter ett förvirrat samtal med två chefer som kanske innehöll nåt mått av omtanke (väljer att tolka det så) kvarstår ändå känslan av personligt intrång på gränsen till förnedring. Att bli ställd inför ett uttalande om min mentala hälsa och sen dessutom i det närmaste bli anklagad för elakhet känns bittert.
Att efter 3,5 år med alla medel, och med organisationens bästa framför ögonen, bli behandlad som ett barn och i det närmaste bli rekommenderad (beordrad? Ja inte långt ifrån) samtalsterapi är magstarkt och ett alltför stort steg över min integritetsgräns.
Förvirrad och lätt chockad kan man åtminstone vara tacksam för den stundande helgen.
