Att kolla hus och bli registrerad på mäklarens kontaktlista är helt motsatsen till att gå in i stans klädshoppar. Där kan man strosa runt ända till stängningsdags, prova, förkasta och prova nytt med ett "tack, jag bara kollar lite" på läpparna. Den uppmärksamhet man ibland skulle vilja ha (typ för att slippa dra på sig alla kläderna igen och gå ut och hämta en annan storlek) den kan man ge sig f_n på att man får från mäklarskrået så fort man bara har tittat in på en husvisning.
Kanppt har man hunnit smälta de första intrycken förrän man har nån i andra ändan av luren som genast vill veta "hur det känns". Förvirrat. Det är så det känns. Skor, jeans och allehanda triviala ting kan man få prova, prova om, tom ta med hem på öppet köp. Men ett hus, det ska man kunna bilda sig en uppfattning om efter att ha tassat runt i nån annans hem i en halvtimme.
Om man ändå vore en snigel så att man kunde bära med sig sitt kanske kommande hem och prova det tillsammans med vännerna, på vintern, en solig sommardag eller helt enkelt bara kravlöst i myskläder en söndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar