Min sambo har en särskild begåvning - han kan fixa en oordning på ingen tid alls. Eftersom vi just nu håller på att försöka sälja vårt hus så vill man ju att huset ska vara ständigt berett på visning/besiktning och andra kritiskt granskande ögon.
Måndag och tisdag i förra veckan slet jag som ett djur med städning (det gjorde förvisso sambon också). Första visningen på onsdag - det är då man går dubbelböjd och med ett lätt fuktat pekfinger drar upp minsta lilla dammkorn på golvet. "Va fint ni har det", utropar mäklaren. Och det känns ju bra.
Så tänker man då att nu håller vi det så här undanplockat (erkänn: vanligtvis tar det två timmar och en trötthet på gränsen till utmattning innan man nått så långt som till dammsugaren). Men vad händer då!? Jackan ligger slängd över träningscykeln (försvisso bra att nån använder den), temuggen står kvar på bordet och posten ligger i soffan.
Vad gör man? Jag har dessutom insett vid besök hos svärmor att det är ett släktdrag. Med andra ord, knappt nåt att bli sur på - i alla fall ganska fruktlöst. Så därför går jag nu runt huset och tar hand om saker som min sambo "mellan-landaren" droppar efter sig på noga utvalda platser.
Det ska bli skönt när huset är sålt. Då kan det få vara stökigt igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar